Jag känner allt på samma gång eller ingenting alls.

I över fyra års tid har jag haft sjukt ont i min rygg. Inte varje dag, men flera gånger i veckan. En smärta som strålar ut i benet och gör ont på ett sätt som jag inte riktigt kan beskriva. Det finns liksom inget exakt här gör det ont, utan det gör ont överallt på något konstigt sätt. Och domnar och sticker och känns obehagligt. Jag har träffat läkare, sjukgymnaster, kiropraktorer osv. Alla har sagt olika. Jag har sträckt mig, jag har en inflammation, min ryggrad är sne och bla bla bla. Träna mer och ta värktabletter, har de sagt. Men för några veckor sen fick jag äntligen träffa en läkare som valde att skicka mig till röntgen. Det visade sig att en disk mellan ryggkotorna har gått sönder vilket gör att nerverna där i mellan kläms. Helt plötsligt känner jag mig inte så klen som har klagat för att jag haft ont. Det är ju faktiskt inte så konstigt om det gör ont när nerver kläms mellan ryggkotorna?

Iaf, det blir ju inte bättre bara av att veta vad smärtan beror på. Nu kan vi ju faktiskt försöka göra något åt detta, och inte bara chansa på vad som kanske kan hjälpa. Dock så är mitt liv helt upp och ner de här veckorna ( på ett bra sätt) så jag ska ta tag i det nästa vecka. Har jag haft ont i fyra år kan jag vänta en vecka till.

Jag har i alla fall min tens-apparat (som jag älskar, och rekommenderar alla som har ont i ryggen att köpa).

 

Jag har alltid varit smal. Oavsett vad eller hur mycket jag än äter. Fram tills i år. Jag har gått upp över 10 kg på ganska kort tid, men det har inte stört mig. För jag har sovit nästan varje natt, till skillnad från innan.

 

De senaste veckorna har folk börjat påpeka min viktuppgång. Dels positivt men framförallt negativt. "Du borde tänka på vad du äter" och "har du funderat på att börja träna mer" och så vidare. I de allra flesta fallen svarar jag att jag vet, men inom mig skriker jag. Vet du varför jag har gått upp i vikt?! För att jag hade sån ångest varenda natt innan, så det enda sättet för mig att ens överleva var att börja äta mediciner. Medicin med biverkningar som t.ex viktökning.

Jag vet, självklart, att jag har gått upp i vikt. Det är ingen som behöver påpeka det. Jag ser mig själv i spegeln varje dag, och jag har en våg. Den stod på +11 igår. Men efter jag hade vägt mig så gick jag och la mig och sov gott hela natten. Utan en enda ångestattack. Inte en enda mardröm. 

     Häromdagen var det så många som hade påpekat min vikt så många gånger, att när jag gick hem den kvällen övervägde jag seriöst att ringa min läkare. Jag ville säga att jag vill sluta ta mina tabletter. Jag kunde höra henne fråga mig varför, men det enda jag kunde komma på var - för att andra tycker att jag har gått upp för mycket i vikt. Men vad spelar det för roll för andra? Mår dom bättre av att jag är smalare? Mår dom bättre om jag får på mig mina gamla jeans? Om jag kan knäppa mina gamla bh:ar? Spelar det ens lite roll för någon annan än för mig själv?

 

 

Nej.

 

Godmorgon!

På fredag slutar min semester och alltså WOW vilka semesterveckor jag har haf. Under två veckor har vi haft sommar i Göteborg, och just de två veckorna prickade jag i min semester.