De sa att jag skulle förbereda mig. Men morfar, hur gör man det? Hur förbereder man sig för att förlora någon man älskar? Jag förstod vad de menade, men jag förstod inte vad det innebar. Orden gick in me de fick ingen mening. Du kan ju inte bara försvinna, eller hur?

 

De sa att det var över. Morfar, de sa att du var borta. Hur kan du vara borta, när jag höll din hand igår?

 

Att säga hejdå var något utav det mest overkliga jag har gjort. Att hålla din hand, smeka din kind, och veta att detta är sista gången jag ser dig. Det går inte att beskriva den känslan. Jag försöker vara tacksam, för jag vet att du inte har ont längre. Men ibland, morfar, ibland önskar jag bara att att jag kunde få höra dina berättelser en gång till.

Jag vet att du har det bättre nu. Men jag saknar dig, morfar.